Thailands fertilitetsnivå: aktuell TFR, trender och utsikter 2024–2025
Thailands fertilitetsnivå har fallit långt under ersättningsnivån och förblir en viktig drivkraft i landets demografiska förändringar. Denna guide förklarar den aktuella totala fertilitetskvoten, hur den mäts och varför den är viktig för befolkningen, ekonomin och offentliga tjänster. Den undersöker även trender sedan 1960‑talet, regionala skillnader och erfarenheter från grannländer. Läsaren hittar snabba fakta, definitioner och en kortfattad utsikt för 2024–2025.
Snabbt svar: Thailands aktuella fertilitetsnivå (2024–2025)
Thailands totala fertilitetskvot de senaste åren har legat omkring 1,2–1,3 barn per kvinna, långt under den ungefärliga ersättningsnivån på 2,1. Siffran är ett periodmått, vilket betyder att den summerar fertiliteten under förhållanden under ett givet år snarare än en generations faktiska livstidsfödslar. Eftersom TFR är åldersstandardiserad möjliggör den jämförelser över tid och mellan länder, även när deras åldersstrukturer skiljer sig åt. Enligt de senaste uppdateringarna ligger födelsetalen fortsatt på historiskt låga nivåer och dödsfallen fortsätter att överstiga födelsetalen, vilket speglar en snabbt åldrande befolkning.
Vad TFR betyder och hur det beräknas
Totala fertilitetskvoten (TFR) är summan av åldersspecifika fertilitetsnivåer över en kvinnas reproduktiva åldrar. I praktiken räknar statistiker fram födelsetal för 5‑åriga åldersgrupper (till exempel 15–19, 20–24, …, 45–49) och adderar dem. En enkel numerisk illustration: om per‑kvinna‑födelsetalen för åldersgrupperna är 0,05, 0,25, 0,30, 0,25, 0,15 och 0,05 blir TFR 0,05 + 0,25 + 0,30 + 0,25 + 0,15 + 0,05 = 1,05 barn per kvinna. Detta är en periodögonblicksbild som besvarar frågan: "Vad skulle det genomsnittliga antalet födslar bli om dagens åldersspecifika nivåer höll över en kvinnas livstid?"
TFR skiljer sig från "kohortfertilitet", som summerar de faktiska livstidsfödslarna för en specifik generation kvinnor födda samma år. Period‑TFR kan sjunka när födslar förskjuts till senare åldrar (tempoeffekter) även om livstidsfödslarna förändras lite. Eftersom TFR standardiserar för åldersstruktur är det bättre lämpat för att jämföra fertilitetsnivåer över regioner och år än det råa födelsetalet (CBR), som påverkas av hur ung eller gammal en befolkning är.
Viktiga siffror i korthet (senaste TFR, födslar, dödsfall, ersättningsnivå)
Thailands senaste TFR är cirka 1,2–1,3 (sista intervallet för 2024–2025), långt under ersättningsnivån på ungefär 2,1. År 2022 registrerades cirka 485 085 födslar och 550 042 dödsfall i civilregistren, vilket innebär negativ naturlig befolkningstillväxt. År 2024 var andelen personer 65 år och äldre cirka 20,7 %, en tydlig markör för ett åldrande samhälle. Utan en varaktig ökning av fertiliteten eller nettoinvandring kommer befolkningen att fortsätta åldras och successivt minska.
Tabellen nedan sammanfattar stabila fakta som ofta refereras och som är mindre benägna att förändras vid rutinmässiga revideringar. Siffrorna är avrundade och kan uppdateras när officiella publiceringar kommer.
| Indikator | Thailand (senaste indikativa) | Referensår |
|---|---|---|
| Totala fertilitetskvoten | 1.2–1.3 barn per kvinna | 2024–2025 |
| Ersättningsfertilitet | ≈2.1 barn per kvinna | Begrepp |
| Födslar | ≈485,085 | 2022 |
| Dödsfall | ≈550,042 | 2022 |
| Befolkning 65+ | ≈20.7% | 2024 |
Senast granskad: november 2025.
Trend i korthet: från 1960‑talet till idag
Thailands fertilitetstransition har utvecklats över sex decennier och omformat familjestorlek, befolkningstillväxt och åldersstruktur. Landet gick från hög fertilitet på 1960‑talet till väl under ersättningsnivån i början av 1990‑talet. Därefter har ingen bestående återhämtning ägt rum, trots återkommande diskussioner om incitament och familjepolitik. Att förstå denna bana hjälper till att tolka dagens mycket låga TFR och utsikterna för 2020‑ och 2030‑talen.
Långtidsnedgång och under ersättning sedan 1990‑talet
Thailands TFR sjönk kraftigt från 1960‑ och 1980‑talen, drivet av frivilliga familjeplaneringsprogram, ökande utbildning (särskilt för flickor och unga kvinnor), urbanisering och förbättrad barnöverlevnad. Ersättningsnivån på cirka 2,1 korsades i början av 1990‑talet, vilket markerade ett strukturellt skifte mot mindre familjer och senare barnafödande. Under 2000‑ och 2010‑talen fluktuerade TFR oftast mellan 1,2 och 1,9, med de senaste åren närmare 1,2–1,5.
Kortfattade milstolpar som ofta nämns för orientering inkluderar följande:
- 1960‑talet: omkring 5–6 barn per kvinna
- 1980‑talet: sjunkande mot 3
- Tidigt 1990‑tal: nära 2,1 (ersättning) och därefter under
- 2000‑talet: ungefär 1,6–1,9
- 2010‑talet: ungefär 1,4–1,6
- 2020‑talet: ungefär 1,2–1,3
Trots periodiska politiska initiativ har ingen varaktig återgång materialiserats. Detta överensstämmer med erfarenheter i många avancerade asiatiska ekonomier där djupare strukturella faktorer—bostadssituation, arbetsintensitet, barnomsorgstäckning och könsroller kring omsorg—påverkar fertilitetsbeteendet.
Negativ naturlig tillväxt (födslar vs dödsfall)
Dödsfall har överstigit födslar i Thailand sedan början av 2020‑talet, vilket ger negativt naturligt tillskott. Till exempel var födslarna cirka 485 000 år 2022 medan dödsfallen var cirka 550 000. Detta gap speglar mycket låg fertilitet samtidigt som mortaliteten förblev förhöjd under och efter pandemin. Så länge TFR ligger nära 1,2–1,3 och nettoinvandringen är begränsad är befolkningen på väg att minska.
Åldersstrukturen förstärker obalansen. Thailand har nu en större kohort i äldre åldrar, så antalet dödsfall per år är högre än i en ung befolkning, även när åldersspecifika dödstal förbättras. Samtidigt undertrycker mindre kohorter av kvinnor i sina mest fruktsamma år och försenad familjebildning födelsetalen. Denna kombination förstärker den negativa naturliga tillväxten.
Varför fertiliteten är låg i Thailand
Låg fertilitet i Thailand är resultatet av många samverkande krafter snarare än en enda orsak. Ekonomiska begränsningar, förändrade preferenser och institutionella arrangemang kring arbete och omsorg spelar alla roller. Avsnitten nedan grupperar de mest citerade drivkrafterna i kostnader och timing, arbetsplats och barnomsorg samt medicinska faktorer.
Kostnader, karriärer och försenad familjebildning
Ökande levnadskostnader gör det svårare att bilda familj tidigt. Urban bostadssituation kräver större depositioner och högre hyror, särskilt i Bangkok och angränsande provinser. Utbildningskostnader—från förskoleavgifter till universitetsavgifter och privatlärare—ökar de upplevda livstidkostnaderna för att uppfostra barn. Barnomsorg och fritidsaktiviteter kan också vara kostsamma eller svåra att få på bekväma platser.
Samtidigt leder fler år i utbildning och högre arbetskraftsdeltagande till högre alternativkostnad för tidigt barnafödande. Senare åldrar för första partnerskap och första födseln komprimerar de kvarvarande barnafödande åren, vilket mekaniskt minskar den fullbordade familjestorleken. Kulturella preferenser förändras också: många par siktar på ett eller två barn som max, och några skjuter upp till oändlighet. Dessa val är rationella svar på löner, bostäder och karriärvägar, liksom förväntningar om den tid och energi som krävs för att kombinera arbete och omsorg.
Arbetsplatsregler, barnomsorg och stödluckor
Tillgången till och kvaliteten på barnomsorg är ojämn över regioner och inom storstädernas olika områden. Kölistor och restider kan vara stora hinder, även när avgifterna subventioneras. Föräldraledighetsregler varierar också efter sektor och anställningsform. I Thailand är mammaledigheten i formella sektorn vanligtvis cirka 98 dagar, med betalningsarrangemang delade mellan arbetsgivare och socialförsäkring där tillämpligt. Pappaledighet är mer begränsad, särskilt utanför offentlig sektor, och många informella eller egenföretagande arbetstagare har ingen lagstadgad täckning.
Arbetsintensitet har också betydelse. Långa eller oflexibla arbetstider, sena skift och helgarbete minskar den tid föräldrar kan avsätta för omsorg. Praktiska åtgärder som arbetsgivare kan tillämpa inkluderar flexibla start‑ och sluttider, förutsägbara scheman, distans‑ eller hybridmöjligheter för lämpliga roller och bedömningar av prestationer som tar hänsyn till omsorgsansvar. Kompletterande åtgärder—på plats eller i samarbete med extern barnomsorg, familjevänligt boende nära arbetsplatser och förmåner som omfattar kontrakts‑ och gigarbetare—kan väsentligt minska bördan att bilda familj samtidigt som man arbetar.
Begränsad roll för medicinsk ofruktsamhet
Medicinsk ofruktsamhet bidrar till låga fertilitetsutfall, men förklarar endast en minoritet av nedgången. En försiktig tolkning antyder att ungefär en tiondel av det totala underskottet kan kopplas till biologiska faktorer, medan huvuddelen speglar socioekonomiska drivkrafter som försenade äktenskap, höga kostnader och begränsad tid för omsorg. Viktigt är att prevalensen av infertilitet inte är samma sak som nationella fertilitetsnivåer: ett land kan ha stabila infertilitetsnivåer men ändå uppleva fallande TFR på grund av senare och färre partnerskap.
Assisterad reproduktion (ART) kan hjälpa vissa familjer att nå önskade födslar, men kan inte helt motverka demografiska kraftfält som senare barnafödande, lägre äktenskapsfrekvenser och höga alternativkostnader som nämnts ovan. Åldersrelaterade minskningar i fertilitet blir också mer påtagliga när första födslar sker i trettioårsåldern, vilket förstärker tempoeffekterna på period‑TFR.
Regionala och demografiska mönster
Fertiliteten i Thailand varierar över rum och demografiska grupper. Metropolområden uppvisar några av de lägsta nivåerna på grund av bostadsbegränsningar, höga kostnader och intensiva arbetsscheman. Landsbygdsdistrikt tenderar att ha högre fertilitet än stadskärnor men har också genomgått långsiktiga nedgångar. Intern migration från landsbygdsprovinser till Bangkok och andra städer flyttar födslar över regioner och ändrar lokala åldersstrukturer, vilket i sin tur påverkar lokal efterfrågan på tjänster.
Skillnader stad vs landsbygd
Bangkok och större urbana centra tenderar att visa mycket låg TFR jämfört med riksgenomsnittet. Bostadsbegränsningar, pendlingstid och jobbsammansättningen spelar alla en roll. Inom städerna spelar intra‑urbana skillnader roll: centrala distrikt har vanligtvis färre familjer med små barn än förortsområden, där större bostäder och fler skolor finns. Även förorternas fertilitet har dock sjunkit över tid.
Landsbygdsområden behåller vanligtvis något högre fertilitet men fortsätter att minska i takt med att utbildningen sprider sig och unga vuxna flyttar för arbete. Officiella uppskattningar slätas ibland över säsongs‑ eller migrationspåverkade effekter, så kortsiktiga förändringar i registreringsdata fångar inte alltid hela dynamiken i var födslar sker jämfört med var föräldrar är bosatta. Med tiden kan dessa skiften avfolka vissa landsbygdsområden och koncentrera unga familjer i peri‑urbana band.
Provinsiell variation (Yala‑undantaget)
Vissa södra provinser, särskilt Yala, rapporterar TFR nära eller över ersättningsnivån jämfört med riksgenomsnittet. Indicativa siffror för Yala ligger ofta i intervallet cirka 2,2–2,3 barn per kvinna, beroende på referensår och källa. Kulturella och religiösa sedvänjor, större hushållsstrukturer och lokala ekonomiska mönster bidrar till högre paritet i dessa områden jämfört med Bangkok eller centralregionen.
Datakällor och metoder spelar roll för provinsiella jämförelser. Många provinsiella TFR‑siffror härleds från civilregistrering, medan vissa undersökningar ger alternativa uppskattningar. Sena registreringar, stickprovsvariation och olika referensperioder kan ändra rankningarna från år till år. När man jämför provinser är det bäst att kontrollera om siffrorna är registreringsbaserade eller undersökningsbaserade och notera årstäckningen.
Internationella jämförelser
Att placera Thailand bredvid regionala jämnåriga hjälper till att sätta 1,2–1,3 i perspektiv och vilka policyblandningar som kan vara relevanta. Thailands TFR är lik Japans, högre än Koreas och lägre än Malaysias. Singapore ligger också på mycket låga nivåer. Även om varje lands institutioner och normer skiljer sig åt har lärdomar om barnomsorg, bostäder, arbetsflexibilitet och jämställdhet bred relevans för att stödja familjebildning.
Thailand vs Japan, Korea, Singapore, Malaysia
Tabellen nedan ger indikativa intervall för senaste TFR i utvalda ekonomier. Siffrorna är avrundade och beror på de senaste tillgängliga publikationerna; de kan revideras när varje land uppdaterar sin statistik. Intervall används i stället för enstakaårs‑punkter för att återspegla normala datarevideringar.
| Ekonomi | Indicativ TFR (senaste intervall) | Ungefärlig referens |
|---|---|---|
| Thailand | 1.2–1.3 | 2024–2025 |
| Japan | ≈1.2–1.3 | 2023–2024 |
| Republiken Korea | ≈0.7 | 2023–2024 |
| Singapore | ≈1.0 | 2023–2024 |
| Malaysia | ≈1.6–1.8 | 2021–2023 |
Politiska kombinationer varierar kraftigt. Jämfört med jämnåriga utvecklas Thailands formella barnomsorgstäckning, pappaledighetens omfattning och bostadsstöd riktat till unga familjer. Malaysias högre TFR speglar en annan demografisk struktur och policykontext, medan Koreas extremt låga TFR belyser begränsningarna med rena kontantincitament i avsaknad av breda arbete‑omsorgsreformer.
Lärdomar från Östasien
Bevis från Japan, Korea och Singapore visar att enbart kontantbonusar har blygsamma och kortvariga effekter på födelsetalen. Mer bestående resultat kommer från integrerade angreppssätt: tillförlitlig barnomsorg från spädbarnsålder till skolålder, längre och bättre avlönad föräldraledighet för båda föräldrarna, flexibla arbetsarrangemang och bostadspolitik som sänker kostnaderna för förstagångsfamiljer.
Konsekvens över flera år är viktigt. Familjer svarar på trovärdiga, förutsägbara system snarare än engångsprogram. Framsteg i jämställdhet—på arbetsplatsen och i omsorgen—korrelerar med högre fertilitetsavsikter och bättre överensstämmelse mellan önskad och uppnådd familjestorlek. Sociala normer förändras dock långsamt; ihållande insatser krävs för att minska gapet mellan avsikter och utfall.
Prognoser och effekter
Prognoser pekar på fortsatt befolkningsåldrande och en krympande andel i arbetsför ålder om inte fertiliteten ökar eller invandringen expanderar. Dessa skiften påverkar offentliga finanser, arbetsmarknader och samhällsliv. Följande avsnitt sammanfattar demografiska milstolpar och de ekonomiska följder som beslutsfattare, arbetsgivare och hushåll kommer att navigera under 2020‑ och 2030‑talen.
Åldersmilstolpar och försörjningskvot
På nuvarande banor väntas landet bli superåldrat i början av 2030‑talet, med ungefär 28 % 65+. Dessa milstolpar omformar efterfrågan på hälso‑ och sjukvård, långtidsvård och samhällstjänster, samtidigt som de ändrar balansen mellan bidragsgivare och mottagare i sociala program.
Försörjningskvoten för äldre definieras ofta som antalet personer i arbetsför ålder (till exempel 20–64) per person 65 år och äldre. När fertiliteten förblir låg och kohorter åldras sjunker försörjningskvoten, vilket signalerar högre finansiella och omsorgsrelaterade bördor på varje arbetstagare. Att förankra tidslinjer kan hjälpa planeringen: åldrat samhälle (≈14 % 65+) nåddes tidigare under 2020‑talet, cirka 20,7 % 65+ år 2024, och superåldrat (≈21 % 65+) är på kurs för början av 2030‑talet, med andelar i höga 20‑talet procent då.
Ekonomiska, finansiella och arbetsmarknadseffekter
Mycket låg fertilitet minskar inflödet av unga arbetstagare och bromsar arbetskraftstillväxten och potentiell produktion om inte produktiviteten ökar. Åldrande ökar utgiftstrycket för pensioner, hälsa och långtidsvård.
Svar inkluderar att höja kompetensen genom yrkes‑ och högre utbildning, utöka omskolning mitt i karriären och uppmuntra senare men flexibla pensionsåldrar. Teknik och automation kan öka produktiviteten inom logistik, tillverkning och schemaläggning av tjänster. Välhanterad migration kan fylla svårtbemannade roller samtidigt som den stödjer tillväxt. Tillsammans kan dessa åtgärder upprätthålla levnadsstandarder även när befolkningstillväxten saktar in eller blir negativ.
Metod och definitioner
Att förstå hur fertilitet mäts gör jämförelser klarare och vägleder ett ansvarstagande användande av siffror i offentlig debatt. Begreppen nedan klargör skillnaden mellan totala fertilitetskvoten och rå födelsetal, vad ersättningsfertilitet innebär och hur data sammanställs och revideras.
Totala fertilitetskvoten vs rå födelsetal
TFR mäter det genomsnittliga antalet barn en kvinna skulle få om hon upplevde dagens åldersspecifika födelsetal över sina reproduktiva år. Det är åldersstandardiserat och därför lämpligt för att jämföra fertilitetsnivåer över platser och över tid. Däremot är det råa födelsetalet (CBR) antalet levande födslar per 1 000 invånare under ett år, vilket starkt påverkas av åldersstrukturen.
En enkel kontrast hjälper. Antag att ett land registrerar 500 000 födslar med en befolkning på 70 miljoner: dess CBR är cirka 7,1 per 1 000. Om dess åldersspecifika födelsetal över sex 5‑årsband summerar till 1,25 blir TFR 1,25 barn per kvinna. En ung befolkning kan ha ett högt CBR även om TFR är måttlig, medan en äldre befolkning kan ha ett lågt CBR även med samma TFR, eftersom det finns färre kvinnor i barnafödande åldrar.
Ersättningsfertilitet och varför 2,1 är viktigt
Ersättningsfertilitet är den nivå av TFR som över lång sikt och utan migration skulle hålla befolkningsstorleken stabil. I miljöer med låg mortalitet är detta cirka 2,1 barn per kvinna, vilket tar hänsyn till barnadödlighet och könsfördelning vid födseln. Det exakta värdet varierar något med mortalitetsförhållanden och könsfördelningar, så det bör behandlas som en ungefärlig referens snarare än ett precist mål.
Thailand har legat under ersättning sedan början av 1990‑talet. Med tiden minskar att vara under ersättning befolkningsmomentumet, ökar andelen äldre vuxna och höjer åldringsberoendet om det inte kompenseras av högre fertilitet eller immigration. Ju längre mycket låg fertilitet består, desto svårare blir det att snabbt vända demografisk åldrande.
Datakällor och mätanvisningar
Nyckelkällor inkluderar Thailands civilregistrering och vitalstatistik, nationella statistiska publiceringar och internationella databaser som harmoniserar serier för jämförbarhet. Provisoriska siffror revideras när sena registreringar anländer och administrativa uppdateringar bearbetas; kortsiktiga förändringar bör tolkas varsamt, särskilt för senaste månader eller kvartal.
Typiska fördröjningar mellan ett referensår och slutligt dataunderlag kan sträcka sig från flera månader till mer än ett år. Provinsiella registreringsbaserade siffror kan skilja sig från undersökningsbaserade uppskattningar på grund av täckning, tidpunkt och stickprovsvariation. Period‑TFR kan också påverkas av tidpunkten för födslar (tempoeffekter), så tempojusterade indikatorer kan ge kompletterande insikt när de finns tillgängliga.
Vanliga frågor
Vad är ersättningsfertilitetsnivån och hur står sig Thailand idag?
Ersättningsfertilitetsnivån är cirka 2,1 barn per kvinna. Thailands TFR ligger omkring 1,2–1,3 de senaste åren, vilket är långt under ersättning. Detta gap har bestått sedan början av 1990‑talet och ligger bakom befolkningsåldrande och minskning.
Hur många födslar och dödsfall registrerade Thailand nyligen (2022–2024)?
År 2022 registrerade Thailand cirka 485 085 födslar och 550 042 dödsfall, vilket innebär negativ naturlig tillväxt. Efterföljande år har fortsatt med mycket få födslar, där dödsfallen överstiger födslarna. Detta mönster signalerar en fortsatt befolkningsminskning i avsaknad av nettoinvandring.
När blir Thailand ett superåldrat samhälle och vad betyder det?
Thailand blev ett fullt åldrat samhälle 2024 med cirka 20,7 % 65+. Landet förväntas nå superåldrad status omkring 2033, med ungefär 28 % 65+. Superåldrat betyder att minst 21 % av befolkningen är 65 år eller äldre.
Kan ekonomiska incitament ensamma höja Thailands fertilitet till ersättningsnivån?
Nej. Erfarenheter från Japan, Korea och Singapore visar att kontantförmåner ensamma inte återställer ersättningsfertiliteten. Integrerade reformer inom barnomsorg, bostäder, arbetsflexibilitet, jämställdhet och sociala normer krävs för bestående effekt.
Hur mycket bidrar medicinsk ofruktsamhet till Thailands låga födelsetal?
Medicinsk ofruktsamhet förklarar bara en liten andel, cirka 10 %, av den totala nedgången. Socioekonomiska faktorer—kostnader, karriärer, försenad äktenskapssammansättning och begränsad barnomsorg—är de främsta drivkrafterna bakom Thailands låga fertilitet.
Vad är skillnaden mellan totala fertilitetskvoten och rå födelsetal?
Totala fertilitetskvoten (TFR) uppskattar det genomsnittliga antalet barn en kvinna skulle få under sin livstid. Rå födelsetal (CBR) är antalet levande födslar per 1 000 invånare under ett år. TFR mäter fertilitetsnivåer; rå födelsetal återspeglar även befolkningsstrukturen.
Slutsats och nästa steg
Thailands totala fertilitetskvot har stabiliserats på mycket låga nivåer omkring 1,2–1,3, med dödsfall som överstiger födslarna och ett accelererande åldrande. Långsiktiga trender speglar strukturella krafter: högre kostnader, försenad familjebildning, arbetsintensitet och ojämn tillgång till barnomsorg. Regional variation kvarstår, med några södra provinser över riksgenomsnittet, men inte tillräckligt för att ändra den nationella bilden. Framöver kommer en kombination av breda familjestöd, produktivitetsökningar och välhanterad migration att forma hur Thailand anpassar sig till en äldre, mindre befolkning.
Välj område
Your Nearby Location
Your Favorite
Post content
All posting is Free of charge and registration is Not required.